Elvira

Den 5 juni klockan 12.20 förändrades mitt liv för alltid. Inte bara för att jag blev mamma för första gången, utan för att jag blev mamma till just dig! Jag såg det med en gång som du kom ut. Dina sneda ögon talade om för mig att allting inte var som det skulle. När dom sedan rusade iväg med dig och din pappa sprang efter så blev jag ensam kvar med mina funderingar. Jag tyckte det var orättvist mot dig att få ett liv som startade med uppförsbacke. Men jag bestämde mig där och då... det fick vara hur som helst med dig, men jag skulle kämpa för dig med allt vad inombords resurser kan åstadkomma... för alltid, och vad det än gäller...
Och kämpat har vi gjort... Du har dragit på dig de flesta saker som din kromosomuppsättning kan föra med sig; hjärtfel, uppfödningsproblematik, födoämnesintoleranser, långsam ämnesomsättning, Infantil spasm, leukemi och sits men inte minst... autism... Vi har varit med om många jobbiga saker tillsammans; svåra besked, diagnossamtal, operationer, narkoser x 72 och uppvaknanden, tack och lov, lika många... Cellgiftsbehandlingar, EEG x 42 och utredningar, utredningar och åter utredningar... Din senaste utredning gav oss ju "äntligen" bevis på att vi hade haft rätt hela tiden, i cirka 9 år, att du har utvecklat autism. Om vi hade fått den diagnosen för länge sedan kanske vi skulle ha kunnat hävda ditt behov av strukturerad undervisning, och därmed gjort din skolgång väldigt mycket enklare än vad den har varit... Men, men, vi är som den ryska dockan Babushka, vi tar emot slaget, ligger golvade en kvart, och sedan reser vi oss igen, och kämpar vidare... tillsammans...
Trots att du har haft ett inte allt för lätt liv, så finns det många saker som gör dig, och därmed oxå mig, lycklig... Bara en sån enkel sak som korv... det får hela ditt ansikte att lysa upp, och du springer till köket för att kolla i vilken form denna delikatess ska serveras just idag... Musik, film, cykling, att bada, glada människor och yoghurt tillhör oxå dina favoriter. Du gillar att bli överraskad av att man slår handen i bordet och tjoar... Då skrattar du så att det kluckar i hela dig, och hela du hoppar upp och ner. Du har ett avväpnande leende och en, ibland, irriterande ovana att nypa människor i näsan... Du har människor runt omkring dig som gillar och älskar dig för den du är; Helena med familj, Älgen med all dess underbara personal, dina släktingar och naturligtvis oxå oss, din familj.
Det mest underbara jag vet är att få en sån där Elvirakram när du slår dina armar runt min hals, tittar in i mina ögon och säger "Mammas gumma". Då spelar det inte så stor roll att livet är en strid och att vi inte vet hur framtiden ser ut.
Så, GRATTIS på 15-årsdagen, min älskade prinsessa!
Kram från
din mamma