Vikt

Jag har, så länge jag kan komma ihåg, alltid varit större än andra. Större, tjockare, bredare, tyngre, rundare, mulligare... vilket ord man än kan komma på... så har jag varit det...

Jag har, naturligtvis, provat varje diet som gått att uppbringa... Allt från att bara äta banan, stekt ägg och dricka isvatten till att via Viktväktarna äta allt möjligt från hela kostcirkeln varje dag... Och jag har gjort det flera gånger... Gått ner i vikt alltså. Som mest gick jag ner 28 kg med Viktväktarna efter Eriks födelse... Men så lever jag mitt liv i en familj där ingenting, eller i alla fall nästan ingenting, är normalt... Rätt som det är så dyker det upp nån ny utredning eller någon ny diagnos som skall bearbetas, och vad gör jag då för att "trösta mig själv"? Jo... jag äter... vad som helst... när som helst... och hur mycket som helst... Ibland har jag skojat med mig själv, och alla andra, och sagt; "eftersom jag inte dricker alkohol så måste jag väl få ha nåt annat roligt här i livet, eller hur..." Men hur smart är det? Jag bara undrar... att äta precis alla dom saker som jag VET att jag inte ska äta? Och hur många gånger har jag inte ätit i smyg... när jag har tänkt att "NU är det ingen som ser mig, alltså räknas inte det här"... jag bara undrar...

När jag våren 2009 gick på informationen om Gastric By Pass hade jag i princip redan bestämt mig för att det här skulle bli det sista jag gjorde när det handlade om min övervikt... jag var redo... för det enda totalt radikala som man som matmissbrukare kan ta sig för... När jag nu drygt 50 kg senare fortfarande förundras över min "nya" kropp varje gång jag går förbi en spegel, så kan jag inte annat än att tycka och veta att jag gjorde helt rätt. Jag mår så fantastiskt bra, jag orkar mera, jag vill mera och jag törs mera! Jag kan handla kläder, i vilken affär som helst... Och jag behöver inte smyga mig längst in i affären och bara rafsa fram det som är allra störst på stället, oavsett hur det ser ut, för att det är det enda jag kan ha... Förut hade jag 3 tröjor, 2 par jeans och en kjol som jag varvade mellan. Idag har jag många möjligheter till att välja kombinationer av de nya kläder som jag har låtit mig själv investera i...

Attityden från andra människor har förändrats radikalt... Från att ha varit "den där feta kvinnan" så är jag nu en kvinna som är glad för att jag ser ut som jag gör, och faktiskt får uppskattande både ord och blickar från många håll, både väntade och oväntade... Jag vågar röra mig och visa mig... Jag kan låta mig själv "puta ut" åt rätt håll och inte kröka ryggen för att i alla fall försöka att se lite mindre ut... jag har korta kjolar och klänningar, tighta byxor och tröjor som visar precis hur jag ser ut... och jag är nöjd... med mitt nya jag!