Slappar till

gör jag ibland... Nu var det det här med att försöka skriva ett litet blogginlägg varje dag, som hamnade i slapphögen. Om jag måste ha någonting att skylla på så kan vi väl ta; dålig möjlighet till att vara uppkopplad när jag befinner mig i Paradiset, jobbat 5 nätter den här veckan, underbart väder som har gjort att jag hellre har legat på stranden och odlat solbränna, Nr 1, 2 och 3 som har pockat på min uppmärxamhet... Tja, det kanske räcker... Såklart så ska jag bestämma själv när, var och hur jag vill skriva, men det är ofta så det är med mig... Jag går in i något med goda föresatser att vara ihärdig, trofast och korrekt, och innan jag vet ordet av så har jag oftast falerat på alla dessa 3 punkter. Men, men det är bara att bita ihop och fortsätta mot undergången...

Har i alla fall haft en till kanske 90 % väldigt bra vecka. Förra helgen hade vi besök av familjen A i Paradiset, och det gick bra, trots dåliga vibbar mellan yngsta famljemedlemmen i vardera familjen. De kivas och bråkar de första timmarna vi är tillsammans, och sedan när det väl brukar börja funka så ska vi oftast skiljas åt. Men nu hade vi en heldag och då flöt det på bra. Nr 3 hade bakat en sockerkaka innan de kom, och den försvann i alla fall i ett nafs vid fikat. När de senare på kvällen hade tröttnat på TV, dataspel och annat lösdriveri så tyckte nr 3 att vi kanske ska ta och baka någonting mera. Bra idé tyckte vi vuxna som hade kommit igång med "viktiga" diskussioner. "Får vi göra vad vi vill i ditt kök?" frågade nummer 3, och detta gav mig en kall rysning utmed ryggraden. Med tanke på att mitt Paradiskök är cirka 5 kvm stort så är det inte plats för att göra speciellt många saker, och kanske framför allt INTE "vad man vill" sett ur en 10-årings perspektiv. Men jag var på gott humör och lät mig undslippas ett käckt "Javisst!"
Han såg glatt överraskad ut, och försvann hoppandes uppför trappan. Efter ett litet tag kom han utsmygandes och viskade i mitt öra "Gör man samma när man bakar muffins som när man gör sockerkaka?" Jag tycker att det är bra när barn är innovativa, och tänkte att det är ju bra att han vidgar sina bakvyer till en sort till. "Japp, det är samma saker och samma procedur" fick han till svar, och hoppade återigen iväg. Efter ytterligare en stund så påkallade han min uppmärxamhet genom att hänga ut genom fönstret och vinka med båda armarna, ungefär som den som flaggar igång ett F1-lopp. Jag förstod att jag behövdes inomhus och knallade iväg. Väl inne i det inte alltför stora köket så hade jag lite svårt att hålla mig för både fniss och gapskratt när jag insåg att hans fråga om tillvägagångssättet inte hade gällt ingredienserna, utan förberedelserna vad gällde muffins. En av dom stod med bakpensel och flytande margarin och den andre stod med ströbrödet i högsta hugg, och smörade muffinsformarna! De såg lite konfunderade ut när muffinsformarna en efter en blev alldeles platt i sitt smörade och brödade tillstånd. Jag harklade bort skrattet och sa att formarna klarade sig bra utan vare sig smör eller bröd, och med tanke på att de hade gjort kaksmet för cirka 60 muffins så var väl kanske det tur, eller hur? De såg lättade ut och höll med. Snart var läckerheterna klara och de smakade magnifikt! Att köket sedan tog mer eller mindre hela nästa dag i anspråk för att göra rent spelade faktiskt mindre roll!

En annan sak som hände i veckan var ju att min kära "syster" fyllde år!!! Hon är 4 år yngre än jag, så den som är snabb i huvudet kan ju lätt räkna ut att hon fyllde... typ 19... Jag tänkte vara lite ihärdig med mitt gratulerande, så det första tecknet på att jag kom ihåg hennes stora dag gick iväg från min älskade ajfån kl. 00.01. När vi var små så var den stora händelsen just det här datumet att vi hissade flaggan, bara för henne! Min pappa brukade göra stor procedur av alltihop och vek ut flaggan olidligt långsamt innan vi knopade fast den i respektive lina och äntligen fick hissa upp den. Nu har ju vi tyvärr ingen flaggstång kvar, eftersom vi råkade kapa av den för några år sedan. Men vi använde dagen som ett perfekt tillfälle att börja nyttja våra nya servetter med svenska flaggan på. Så i år fick hon ju faktiskt 5 flaggor i stället för bara den gamla vanliga enda! Sedan gick dagen på något sätt i sitt vanliga flygande fläng, och det var inte förrän sent som jag kom ihåg min föresats att vara ihärdig. Men jag fick tag på henne i alla fall och kunde gratulera med muntliga pussar och kramar blandat med en önskan om ett Gott Nytt År under tiden som hon satt där och lät ung och fräsch medans hon slurpade vin efter bästa förmåga.