torsdag 11 mars 2010

Migrän

Det börjar med att mitt synfält uppe till höger ser ut som om det blivit naggat i kanten av en liten mus. Det löses upp långsamt, och hela bilden färgas långsamt ljust ljust lila. Om jag har en tablett till hands då, så kan jag stoppa förloppet, annars är det kört... Då kan jag bli borta länge, som längst har det varat i 4 dygn... Migrän, kommer utav grekiskans "hemicrania" som betyder halv huvudskål, får jag vid minst 4 tillfällen varje månad, före och efter ägglossning, och före och efter mens. De perioder jag har mått bäst sedan 13 års ålder har varit de gånger jag har varit gravid, då jag har varit smärtfri i 9 ljuvliga månader.
Jag har nog provat alla mediciner som finns; vissa ger mig känslan av att jag håller på att få en hjärtinfarkt, och andra hjälper inte över huvud taget. Tabletter, nässpray och suppar, alltihop har jag testat, och för 4 år sedan fann jag min bästa hjälp någonsin: T. Zomig. Mörker och tystnad är det bästa jag kan ha runt omkring mig, sova är det bästa jag kan göra, och vatten att dricka är det bästa som finns... Om jag kan få i mig någonting över huvud taget... Sedan, lika plötsligt som det kom så är det bara borta, och jag blinkar mot ljuset, och börjar gå vidare... mot nästa migränanfall...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar